Jag beställde hem ett nytt naturläkemedels-preparat. Chefens dotter hade käkat det när hon blev gravid genom ivf, så det är klart jag skulle prova det också då! Det är bidrottninggelé, Apiforce. Har ju provat några olika preparat tidigare, innan vi började med ivf. Inget som hade någon som helst effekt. Men man ger ju aldrig upp helt, eller hur? Det kan väl inte skada, tänker jag. Allt är värt att testa. Så nu kör vi!   

Beställde även hem nya grav tester från testlagret. Förhoppningsvis får jag någon gång uppleva hur ett positivt test ser ut!

Oj, oj, oj vad det är mycket denna veckan! Det är något varje kväll. Vilken tur att det inte är så varje vecka!

Igår var jag hos mamma och pratade. Blev bjuden på middag och sen efter en massa annat snack, så kröp vi upp i soffan med var sin kopp te och vaniljbulle. Massa tända ljus och filt över benen. Ute var det halv storm och regnet piskade på fönsterrutorna. Mamma började med att berätta om när pappa först blev sjuk, hösten 1996. Då var jag i Australien. På självförverkliganderesa. 20 år gammal. Jag fick beskedet på telefon, i Melbourne. Har ett svagt minne av det. Overkligt.

Jag kom hem i februari -97. Pappa blev opererad två gånger, för cancer på olika ställen. I februari -99 åkte jag till Mexico. Planerad hemresa 7 april. Pappa ville inte att mamma skulle berätta för mig hur han mådde, för då skulle jag avbryta min resa. Men till slut såg mamma ingen annan utväg, utan mailade mig att jag borde komma hem. Det mailet har jag aldrig sett. Det har förmodligen försvunnit i cyberspace eller hamnat hos någon annan. Trots det, så bestämde vi oss i Mexico för att vi var klara med vår resa 3 veckor tidigare än beräknat och jag ringde mamma och sa att vi bokat om vår hemresa. Märkligt, eller hur?

Pappa var hemma när jag kom hem, men åkte sen in på lasarettet. Där var han i fem dagar, innan han dog, den 7 april. Den dag jag egentligen skulle ha kommit hem alltså. Mycket skumt, åter igen.

Jag kommer givetvis ihåg mycket av detta, men en del hade jag glömt och en del var nytt för mig. Det var bra att prata om det, även om det blev en hel del tårar.

Sen pratade vi om en massa annat också. Jag var inte hemma förrän 23.30 igår.

Fick ett lummigt svar från Carlanderska att vi kunde ringa på deras tfn tid och boka tid för läkarsamtal, eller om vi ville träffa den behandlande distansläkaren istället så gick det också bra. Men vi skulle ha med våra journalkopior då. Fick inga direkta svar på mina frågor. Så det tar man väl vid ett samtal då. Ska ringa och boka tid, tror jag. Har knappt hunnit prata med R om det.