Ojojoj, vi höll på att glömma sprutan igår! Vi har medvetet valt att ta den ca kl 22 den här omgången, eftersom jag vill slippa gå ifrån bröllopsmiddagen på lördag för att ta sprutan. Förhoppningsvis är vi färdiga med middagen och på hotellet senast kl 23.

R kom på när han stod och borstade tänderna igår kväll:

-Har du tagit sprutan?

Vi hjälps alltid åt; han blandar och jag injicerar.

-Nej...

Så det var bara att knata ut i köket igen och fixa. (Haha! Det var ju lite vitsigt där! Märkte ni det?   ) Så igår blev kl 23 innan sprutan var tagen.

Det gjorde attans ont igår. Kanske att jag sprutade in luftbubblor från sprutan. Gör det ont? Någon som vet?

Barnskratt i korridoren på jobb, och jag gömmer mig på mitt rum och vill varken se eller höra...

Fick urvalet av bilder till min secret box i torsdags, och valde direkt 10 bilder och meddelade fotografen. Hon har tidigare sagt att labbet behöver tre dagar för leverans av bilderna. Trodde jag skulle få dem idag. Men icke. Messade henne igår och frågade. Inget svar. Ringde idag labbet och frågade. Ingen ny beställning från henne i augusti... Behöver jag säga att panikkänslan kom smygande??   Ringde fotografen direkt.

-Jag har precis lagt beställningen, sa hon. Så du kommer att få bilderna till ditt jobb imorgon eller allra senast på torsdag. Går det bra?

Öh, ja, vad har jag för val...? Precis gjort beställningen? Jag gjorde mitt urval i torsdags. Varför dröjde det så länge innan hon beställde? Jag förstår visst att hon har andra jobb och kunder, men hon vet ju att det är lite brådis nu... Hon hade skrivit på beställningen att det var brådis tydligen, så jag hoppas verkligen jag får bilderna imorgon...

Igår köpte jag en ask till bilderna. Hittade ingen som var stor nog på Åhléns, så det blev på Bokia. Asken är tyvärr inte vidare snygg, så jag får slå in den i presentpapper. Nu har jag alla grejor på jobbet, så jag får fixa till det här imorgon (om bilderna kommer...). På fredag är jag ledig, så då kanske jag kan smuggla hem asken till mamma, så får hon förvara den. Vet annars inte hur jag ska kunna gömma den ända till söndag morgon...   

Ja, då är vi igång igen! Men jag saknar fortfarande den spänning och förväntan som jag tidigare känt inför ny behandling. Kom på igår att det kanske har med örtmedicinen att göra?

Tabletterna skulle ju få mig att känna lugn och ro, och det känns nästan som det har gått för mycket åt det hållet. Det känns inte rätt. Det har blivit slagsida. Jag vill inte känna så här. Jag vill vara laddad och taggad och förväntansfull och övertygad om att vi ska lyckas. Nu känner jag nästan bara likgiltighet. Jag tror inte på att det ska funka. Biologiskt barn är kanske inte menat för oss? Pratade lite igår om vad som händer om detta försöket inte lyckas. R tyckte att det var helt fel.

-Det känns som vi förutsätter att vi inte ska lyckas på det här försöket, sa han. Ska vi verkligen prata om det nu?

Nej, det ska vi inte. Han har helt rätt.

Hur återfår jag lyckokänslan inför ny behandling? Var hittar jag den? Jag vill inte sluta med örtmedicinen nu när jag hållt på så länge med den, jag ska ge den en chans att ge oss en baby. Men funkar det inte den här gången, så kommer jag nog inte att käka det igen.

Jag ska ringa kliniken på tors-fre och boka tid för vul nästa vecka. Ska även be att få lite tid avsatt med läkaren för ett samtal i samband med vul. R ska följa med då. Det brukar han inte på vul annars. Vi ska fråga om AHA, Trombyl och långtidsodling. Såg på skärmen vid något tillfälle att det stod "svårskalade ägg", men glömde fråga om det eftersom vi pratade om annat. Men är det något som kan avhjälpas med AHA? Eller hur funkar det? Får väl läsa på lite om det innan.

Har ni några konkreta tips på vad jag kan göra för att känna mig lite laddad igen?   

Jag fick förresten länken till bilderna till secret box i torsdags, och hoppas få de bilder jag valde imorgon. Jag har köpt kartong och silkespapper och idag ska jag försöka hitta en ask/box.    Konstigt att se sig själv på "såna" bilder, även om de är väldigt oskyldiga egentligen. Men jag är rätt så nöjd själv, måste jag säga. Jag tycker bilderna är jättefina. Hoppas bara att R också tycker det...

Fredagkvällen hos min barndomskompis F blev supermysig. Vi åt god middag, gick en lång promenad, åt chokladfondue och såg Fröken Fleggmans mustasch med Gösta Ekman, Tage Danielsson, Hasse Alfredsson och Lena Nyman. Har ni sett den? Den var vår stora favorit när vi var små, och jisses vad man kommer ihåg sångtexter och repliker!!! Det är väl en speciell typ av humor, för R tycker inte alls sånt är kul. Men jag och F tycker det är skitkul och vi skrattade attan i fredags kväll. Trots att vi sett den tusen gånger! Jag fick en liten present av F. Det var fyra stycken stenar, som hon köpt i en butik som säljer lite "flummiga" saker. Två av stenarna var till mig och skulle hjälpa till med fertiliteten på olika sätt. En sten var till R och skulle göra samma sak för honom. De stenarna ska vi bära med oss i fickan. Den fjärde och sista stenen var för äktenskapet och den vet jag inte var vi ska ha. Kanske under kudden?   Det var en fin tanke och present och jag blev väldigt glad för den. Så nu har jag två stenar i fickan och R har en. Får se om det gör någon nytta!   

Nu är det över en vecka sedan jag var och tog bilderna till secret box. Jag har fortfarande inte fått urvalet på mailen... Mailade fotografen i tisdags morse och frågade om hon skickat dem, så de inte kommit fel. Fick svar igår kväll att hon höll på med urvalet och skulle skicka länk strax. Så jag trodde jag skulle kunna titta på bilderna direkt på morgonen idag. Men jag har inte fått länken än...

Börjar bli lite smått stressad. Efter jag har valt ut 10 bilder, ska bilderna framkallas, skickas till mig på nåt sätt, jag ska handla ask, kartong, silkespapper och fixa med detta. Och bröllopet är om en knapp vecka! Panik! Ska jag hinna med allt?

Hade egentligen tänkt köpa nåt mer också att ge R i morgongåva. Funderade på ett armband. Kikade i några olika smyckesaffärer häromdagen, men hittade inget jag gillade. Så det blev det ännu mer panik... Ska jag skita i det istället? Räcker det med bilderna?

Imorgon efter jobb ska jag hem till min barndomsvän F. Vi har en väldigt växlande relation. Ibland är den oerhört energikrävande och jag funderar på om det är värt att hålla relationen igång. Andra gånger är jag så himla glad för att vi fortfarande har kontakt och jag värderar henne så högt. I vilket fall som helst, så ringde hon för ett par veckor sen och ville bestämma ett datum då vi kunde ses innan bröllopet. En liten privat möhippa typ, bara hon och jag. Så det blir det imorgon kväll. Hon har lovat promenad vid havet, matlagning, skitsnack och filmtajm typ Dirty Dancing/Cocktail (våra favoriter i ungdomens glada dagar).

-Nobody puts baby in a corner...

-I carried a watermelon...

Har ni hört dem, eller??

Pratade med mamma ikväll och berättade om fasters chockerande tfn samtal i måndags. Mammas spontana kommentar var:

-Jävla kärring! Har hon ingen skam i kroppen?? Hon har inget rätt att göra så!

Nu förstår ju inte ni vad det hela handlar om, eftersom jag inte gått in på det. Men skönt iaf att jag har mamma bakom mig och att hon inte ger faster rätt.

-Försök lägga detta åt sidan. Det får inte förta din glädje och förväntan inför bröllopet, för då har hon lyckats, då har hon vunnit, sa mamma.

Hon har helt rätt. Jag ska inte ge faster den tillfredsställelsen. Jag ska fokusera på bröllopet och skita i henne och hennes dumma ord.

Mamma undrade om hon var nykter när hon ringde... Vet inte. Känns som en brytning av kontakten med faster är nära förestående...

Nu över till ivf istället.   Väntar att mensen kommer i helgen. Så blir det sprutstart nästa vecka. Men... Var har all min förväntan och längtan efter att sätta igång blivit av?? Alla fyra behandlingar som vi gjort tidigare har jag verkligen längtat till. Jag har varit supertaggad och laddad till tårna! Jag har varit riktigt övertygad om att "denna gången ska vi lyckas", varje behandling. Så känner jag inte alls nu... Varför inte? Har jag redan gett upp?

Det är vårt tredje och sista gratisförsök. Av de fyra behandlingar vi har gjort har ju två avbrutits. Är det så att jag liksom inte vill förbruka vårt sista gratisförsök? Jag vill inte vara med om att vi går genom det, och inte lyckas. Jag vill ha det kvar, men ändå inte. Förstår ni vad jag menar? För när det sista försöket är förbrukat, kanske vi får beskedet av läkarna att det inte är lönt att köpa fler försök. Eftersom vi har så dålig utdelning och fått avbryta flera gånger. Det innebär att det antingen blir äggdonation (som en läkare tidigare nämnt) eller adoption. I vilket fall, så innebär det år av väntan... Jag vill inte vänta längre...

Jag var lite inne på att skjuta på det här försöket en månad, för att ge akupunkturen är ärligare chans. Jag känner att det blev lite halvhjärtat. Så jag pratade med akupunktören igår, men en månad extra gjorde ingen skillnad. Isf skulle vi ha 10 veckor extra, och så länge skjuter vi inte på det helt enkelt. Så jag fortsätter knapra örtmedicin och hoppas på det bästa. Känner ingen som helst skillnad av pillerna...

Fick smolk i min glädjebägare igår... Kvällen förstörd och glädjen inför bröllopet fullständigt rann ut ur kroppen. (Det har absolut inget med R att göra och vi ska fortfarande gifta oss.)

Fick en stor tyngd att bära och en "käftsmäll" av min faster igår. Som jag inte vill gå närmre in på, men som jag inte kan sluta tänka på. Arg och irriterad på henne. Hon kunde väntat till efter bröllopet... Men jag ska väl vara glad att hon inte berättade på min födelsedag, för det hade hon tänkt, sa hon. Det hade ju varit ett riktigt snilledrag... 

Fan också.

Ännu ett ämne att ta upp med terapeuten... Kanske skulle gett terapeutens nummer till min faster, det kunde hon nog behövt...

Skit, skit, skit.   

I torsdags var vi på Diggiloo i Båstad. Första halvan klarade vi oss från regn, men längre räckte inte turen. Pausen varade i trekvart först och främst!!! Är inte det lite för länge? De sa en halvtimme, men det blev alltså en kvart extra. Lite dåligt faktiskt. Sen började det regna rejält också. Som tur var, så var vi förberedda och hade regnställ med oss. Så vi led inte så jättemycket av regnet, men det hindrade så klart artisterna. De kunde inte gå ut på den delen av scenen som inte var under tak, eftersom inte mikrofonerna tål regn. Visst, det hade varit roligare om det inte stänkte om händerna när man applåderade, men vad gör man? Det har inte regnat på tre veckor, men den enda kvällen man har en konsert inbokad och ska vara utomhus, då öppnar sig himlen... Typiskt eller vad? Allt som allt fick Diggiloo 3 hattar av 5 möjliga.

I går lagade vi mat hela dagen. Sen var vi på kalas på kvällen. Idag fyller jag hela 34 år, och vi har haft tjocka släkten här på brunch. Det var ägg, bacon, bröd, smör, ost, gravad lax, ost- och skinkpaj, pizzasnurror, kycklingspett, köttfärsspett, tabboulleh, smoothie och massa olika sorters dryck. Sen var det kaffe och chokladmousse. Tror alla tyckte det var gott. Vi fick så klart en massa mat över, så vi kommer väl att äta rester hela veckan! Vi hade tur och kunde sitta ute, och precis när sista gästerna hade gått och vi städat undan på altanen så kom det en rejäl regnskur! Vilken tur!

Imorgon är det jobb. Bokslut. Hoppas jag har fått bilderna från fotografen också... Fast jag har väl dåligt med tid att titta på dem på jobbtid. Kan inte stanna efter jobb och titta heller, för vi ska till banken och binda om våra lån. Tjoho! Mer pengar i börsen!!! Vi band för 3 år sen, till skyhög ränta, jämfört med idag. Så det ska bli skönt. Men de pengar vi får över, ska vi ändå sätta av och spara istället. Eller använda till att betala av på nya bilen vi köpte i vintras. Men åter till bilderna; jag får väl kolla bilderna på fikarasten, eller efter jobb på tisdag. Måste bestämma ganska snart ju. Sen ska jag in till stan och handla till boxen också, eller om det blir ett album... Vi får se!

13 dagar till bröllopet!!! Fattar ni?? Hur fort kan tiden gå egentligen??   

(Förresten, R stack iväg häromdagen (läs här) för att fixa födelsedagspresent till mig. Han hade beställt på nätet, hämtade i vår lokala ICA-butik och körde hem till sina föräldrar och slog in den.   )