Har precis lagt ett mail till min chef och föreslagit att vi ska delta i Wabbie mästerskapen 2010. Gör det ni också! Det går ut på att lämna in sina 50-öringar, som kommer att bli obrukbara från 1 okt.

Gjorde dessutom en god gärning igår och lämnade en gåva till Läkare utan gränser, till Pakistan. Det känns bra i hjärtat!

Ojojoj, vad jag värper och ruvar!!   

När jag körde från jobbet igår fm, så beordrade chefen mig i princip att inte komma tillbaka på eftermiddagen som jag hade tänkt.

-Åk hem och vila, eller kör hem till mamma och fika, sa hon.

När vi kom till kliniken hann vi knapp sitta ner innan vi blev hämtade. Som tur var gick vi i rätt riktning, bort från kontoren. En lättnadens suck från både mig och R! Läkaren kom in och pratade lite med oss, och berättade att av de 10 befruktade äggen i lördags, återstod endast två blastocyster. Ingen av dem var av toppkvalitet, så därför rekommenderade/erbjöd hon att vi förde tillbaka båda två. Anledningen till att de inte var toppen, var att de var en aning långsamma och därmed omogna. Dvs skalet på embryot var fortfarande lite tjockt och blastocysten var inte vätskefylld. Om vi inte förde tillbaka båda, så skulle den andra kastas eftersom den inte kvalificerade sig till frysen. Så vi valde att föra tillbaka båda.

Frågade om det var högre "risk" för flerbördsgraviditet i samband med blastocyster, men läkaren sa faktiskt nej. Förvirrande. Alla läkare har olika åsikter om allting.

Frågade också om loppet på tisdag, om jag kunde vara med. Hon såg ingen anledning att avstå. Men efter lite diskussion mellan mig och R, så har vi nu bestämt att kompromissa. Jag ska jogga 5 km istället för att springa 10 km. Ta det lugnt alltså.

Två minuter senare hade jag två små embryon i livmodern. Det går så fort där inne, så man fattar knappt vad som har hänt. Läkaren önskade oss lycka till, och så fick vi grav test och testdatum av sköterskan. 10 sep. Så länge måste vi vänta innan vi vet. 15 dagar till. Eeeeevigheter.

Jag släppte av R på jobbet, körde en sväng till min gyn och hämtade ut våra journaler om utredningen, köpte lite fika, och körde sen hem till mamma. Gott gott!

Hade inte planer på att stanna så länge, men vi var ute och gick en lång promenad i stormen och tiden sprang iväg. Så istället för att köra hem, så körde jag och hämtade R när han slutade jobba och så körde vi hem tillsammans.

Idag är jag tillbaka på jobbet och försöker att inte tänka på vad som finns i magen... R hade tittat på nätet och meddelade mig igår att embryot förmodligen fäster idag eller imorgon, om det nu fäster... Det värmer i hjärtat att han är så pass engagerad också. Helt naturligt egentligen, antar jag. Men det gör mig ändå glad.