Pratade med mamma ikväll och berättade om fasters chockerande tfn samtal i måndags. Mammas spontana kommentar var:

-Jävla kärring! Har hon ingen skam i kroppen?? Hon har inget rätt att göra så!

Nu förstår ju inte ni vad det hela handlar om, eftersom jag inte gått in på det. Men skönt iaf att jag har mamma bakom mig och att hon inte ger faster rätt.

-Försök lägga detta åt sidan. Det får inte förta din glädje och förväntan inför bröllopet, för då har hon lyckats, då har hon vunnit, sa mamma.

Hon har helt rätt. Jag ska inte ge faster den tillfredsställelsen. Jag ska fokusera på bröllopet och skita i henne och hennes dumma ord.

Mamma undrade om hon var nykter när hon ringde... Vet inte. Känns som en brytning av kontakten med faster är nära förestående...

Nu över till ivf istället.   Väntar att mensen kommer i helgen. Så blir det sprutstart nästa vecka. Men... Var har all min förväntan och längtan efter att sätta igång blivit av?? Alla fyra behandlingar som vi gjort tidigare har jag verkligen längtat till. Jag har varit supertaggad och laddad till tårna! Jag har varit riktigt övertygad om att "denna gången ska vi lyckas", varje behandling. Så känner jag inte alls nu... Varför inte? Har jag redan gett upp?

Det är vårt tredje och sista gratisförsök. Av de fyra behandlingar vi har gjort har ju två avbrutits. Är det så att jag liksom inte vill förbruka vårt sista gratisförsök? Jag vill inte vara med om att vi går genom det, och inte lyckas. Jag vill ha det kvar, men ändå inte. Förstår ni vad jag menar? För när det sista försöket är förbrukat, kanske vi får beskedet av läkarna att det inte är lönt att köpa fler försök. Eftersom vi har så dålig utdelning och fått avbryta flera gånger. Det innebär att det antingen blir äggdonation (som en läkare tidigare nämnt) eller adoption. I vilket fall, så innebär det år av väntan... Jag vill inte vänta längre...

Jag var lite inne på att skjuta på det här försöket en månad, för att ge akupunkturen är ärligare chans. Jag känner att det blev lite halvhjärtat. Så jag pratade med akupunktören igår, men en månad extra gjorde ingen skillnad. Isf skulle vi ha 10 veckor extra, och så länge skjuter vi inte på det helt enkelt. Så jag fortsätter knapra örtmedicin och hoppas på det bästa. Känner ingen som helst skillnad av pillerna...