Ett styck besök hos terapeuten är avklarat! Puh, vilken pärs! Det kändes som jag grät konstant i en timme. Var där ca 1½ timme, så först gråtfria minuterna gick till att prata om mitt jobb, var jag bor osv. Säker mark alltså. Sen hann jag inte prata länge om ivf innan tårarna började trilla. Pratade alltså om vår barnlöshet och sen också om min pappa och tankarna kring det. Det var ett bra besök. Men det var ju mest för att hon skulle förstå vad det hela handlar om, varför jag är där och så att hon fick en bakgrund liksom. Nästa gång går vi mer in på djupet, sa hon. Nästa gång blir i slutet av augusti. Det kändes bra, och jag kände förtroende för henne. Att mina tankar på pappa har börjat dyka upp igen, har säkert att göra med vår barnkamp. Eftersom vårt framtida barn aldrig kommer att få en morfar, som är min biologiska pappa. Jag vet att min pappa hade blivit en helt underbar morfar, för han var en helt underbar pappa.

Pappa var otroligt leksam och hade verkligen barnasinnet kvar. Dessutom var han väldigt sportig och "häftig" och höll på med windsurfing och körde snowboard (de sista åren). Alla mina kompisar tyckte alltid det var kul att komma hem till oss, för min pappa var så rolig. Han var verkligen den perfekta pappan. Jag var 23 år när han dog, så jag var inget barn när han dog. Även som vuxen, tyckte jag alltså han var kanon i alla avseenden.

Tyvärr fick R aldrig träffa pappa. Jag och R träffades när pappa bara hade fyra månader kvar att leva. Jag åkte till Mexico två månader (planerat sen långt tillbaka) och när jag kom hem, så var pappa sämre. Då sa jag till R att vi fick nog trycka på pausknappen i vårt ev förhållande. Drygt en månad efter pappa dog, blev jag och R tillsammans. Jag blir ledsen när jag tänker på att de aldrig fick träffa varandra, men det finns väl en mening med allt. Jag skulle inte vilja att R träffade pappa då han var sjuk. För då var han inte min pappa, som jag kände honom. Även om han försökte ända in i slutet, att skämta och tramsa och fick mamma, mig och min bror att skratta även på sjukhuset dagarna innan han dog. Men han var ju så klart ändå inte sig själv. Skulle de träffas, så skulle det vara tre år tidigare, innan pappa fick sin cancer.

Jag sitter med gråten i halsen nu också, bara jag skriver om det och tänker på det. Terapeuten tyckte det var en bra idé att sätta sig ner och prata med min mamma om hela pappas sjukdom. Jag vet liksom inte så mycket om det. Pappa ville ha det så. Han ville att jag och min bror skulle förskonas från hans sjukdom. Men jag tycker det är fel. För det känns konstigt att jag inte vet så mycket om det. Så jag ska sätta mig och prata med mamma om det, en vacker dag...

Nu till nåt roligt istället; vi träffade bröllopsfotografen igår. Hon var jättetrevlig. Bara 22 år, men vad gör väl det? Hon hade missuppfattat vilket fotopaket vi ville ha, och trodde hon skulle vara med på vigseln också. Men det är bara porträttfotografering av oss två, innan vigseln. Det räcker för oss.

Vi var även på gästgifveriet igår och pratade med ägarinnan. Hon fixar all dukning och lite blomsterdekorationer på bordet, så det behöver jag inte bry mig om. Vi hade med oss ett recept på en dessert som vi vill ha, och det är inte den jag skrev om häromdagen, utan en annan. Eftersom den första kräver glassmaskin, så skippade vi den. Det blir denna istället. Vi har inte testat den, men visst låter det gott?

Menyn blir så här:

• Välkomstbål med mousserande rosévin och våffelhjärtan med gräddfil, röd lök, löjrom
• Toast Skagen och samma mousserande rosévin
• Helstekt kalvfilé med kantarellsås och smörstekta kulpotatis och gröna bönor och rött vin
• Vit chokladmousse med flädergelé och jordgubbar
• Kaffe och tryffel

Vad tror ni? Jag tycker det låter supergott allting! Sen på hotellet, tror jag vi tar var sin bit äppelmarängtårta med vaniljsås. Mums fillibabba!!!

Ha en skön fredag och helg!

 

Kix

16 juli 2010 21:57

Oj, första halvan grät jag. Men sedan drog jag på läpparna och tänker att det blir ju fantastiskt. Synd man inte är bjuden.. :) Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

MDB

17 juli 2010 11:38

Jag blir också tårögd när jag läste om besöket hos terapeuten och om din pappa. Sedan blev jag hungrig :-) när jag läste menyn. Det kommer att bli jättebra! Kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...