Jag blir så så trött, och arg! På hur orättvis världen är!   

Igår fick jag ett mail av min bästa barndomskompis, som berättade att hennes man troligtvis har MS... Jag är inte alls insatt i sjukdomen, mer än att jag förstår att det är en pärs att leva med och att det är obotligt. Nervsystemet påverkas och syn, armar och ben kan bli påverkade och invalidiserade. I hans fall, handlar det om benen än så länge. Han har haft stora smärtor väldigt länge nu, och blivit skickad från läkare till läkare, röntgats hit och dit, gråtit och mått uruselt etc etc. Varför ska det vara så svårt att hitta problemet?? Han ska på ny röntgen om två veckor, och sen får de nog definitivt besked.

Jämförelsevis så har vi det alltså bra. Vi har hälsan i behåll. Vårt problem är ju "bara" att vi ännu inte kunnat uppfylla vår dröm om att få barn. Förhållandevis litet problem alltså.

Kikade runt på lite bloggar för en stund sen. Möter tråkiga nyheter. Lider med både Åsa och Sara, som inte heller fått sin drömmar uppfyllda. Mitt hjärta gråter för er...   

I lördags var vi på kombinerad inflyttningsfest och 35-årsfest. Såg fram emot festen och tyckte det skulle bli så kul! Visste blev det trevligt, men tyvärr började folket droppa av redan kl 23. Så ohyfsat och fruktansvärt tråkigt av dem! Förstår om värdparet blev lite besvikna, för det hade minsann jag blivit. När man lagt ner så mycket tid och pengar på att ordna en fest, så kommer folket bara och äter och går sen... Jag vet inte varför de gick, men efter första paret hade lämnat så gick alla en efter en. Vet inte om det hör till att alla i det här sällskapet har barn, utom vi och ett par till (A & H som vi samåkte med, och som jag nämnt i tidigare inlägg). Men eftersom barnen inte var med på festen, så måste de ju ha ordnat barnvakt, och då behöver man väl inte åka hem kl 23?? Eller? Har jag missat nåt här? När kl var 1 var det bara vi kvar på festen, och eftersom H skulle jobba på söndagen, så körde även vi hem då. Synd om värdparet faktiskt. Men blir man så tråkig när man fått barn? Jag hoppas verkligen inte att vi blir det, för det är jag inte intresserad av. Man kan väl ändå gå på fest? Jag fattar inte.