Och så kommer en kollega och berättar att hon är gravid i 16:e veckan... Tjoho, vad roligt för dig... Ja, så sa jag ju inte förstås, men så kände jag. Sen berättade hon också att hon fick missfall i höstas, och det hade varit väldigt tungt. Barnet är hett efterlängtat och jag förstod att hon tyckte att de försökt ganska länge. Hon sa inte hur länge och jag frågade inte heller. Men hon sa också att hon hade vänner som försökt 2-3 år och "så jobbigt det måste vara". Det kan jag skriva under på... Men jag sa inget alls om våra försök och vårt kämpande. Fasar för när hennes graviditet blir allmänt känd på jobb, och hur mycket det kommer att ältas då...

Nu är det så att jag och två andra kollegor ska hem till den här tjejen ikväll på middag. De andra tjejerna vet också om graviditeten. Misstänker att det kommer bli en del barnsnack... Fast de andra två tjejerna är också barnlösa (en är singel och den andra nyligen blivit sambo), så kanske kanske slipper jag undan barnsnacket. Är det ok att stoppa huvudet i sanden ett tag, om det blir barnsnack.....????????   Vill inte, vill inte.....