Igår skulle R's syster med familj varit här och vi skulle lekt med lilla J, 2 år. Men de ringde i fredags kväll och sa att J hade kräkts några gånger, så då avboka vi vår träff. Jag ska ju på spa på tisdag med jobb, och jag vill verkligen inte vara kräksjuk då... Trist att inte träffa J förstås, men det kommer ju fler tillfällen!

Idag kom svärföräldrarna på besök. Har inte träffat dem sen vårt negativa besked på ivf'en. De hade tulpaner med sig och svärmor, som annars inte alls visar känslor eller kramas, kom fram och kramade mig med tårar i ögonen. Jag fattade först inte varför vi fick blommor, men hon bad om ursäkt för att hon inte hört av sig och sa att hon tyckte det var jobbigt att prata om känslor. Då förstod jag att vi fick blommor för att pigga upp efter det misslyckade försöket, och att hon syftade på att hon skulle ringt och pratat om det. Jag har överhuvudtaget inte tänkt eller funderat över varför hon inte har ringt eller att hon skulle gjort det. R ringde ju och berättade för svärfar att det inte gick vägen, sen har jag inte tänkt mer på det. Varför skulle vi prata mer om det? Men hon sa att hon flera gånger hade lyft luren och skulle ringa, men lagt på den igen. Hon tyckte det var jobbigt. Hon ville verkligen prata om det nu, men jag är liksom klar med det försöket nu. Men hon hintade också om att många gånger har man kanske en stark fasad utåt, men att man egentligen mår dåligt innerst inne. Fast det kan jag verkligen inte känna igen mig i.

Vi har faktiskt lagt det bakom oss, och ser bara framåt. Det finns ingen mening med att älta vad som gått fel och hur det kunde gått istället. Det mår vi bara dåligt av. Vi måste bara se framåt, tro på att vi kommer att lyckas nån gång och att vi gör allt som står i vår makt för att få ett barn. Vi har fortfarande två försök kvar, vilket är fler än vi gjort. (Vi har förvisso gjort två försök, men första räknades ju inte pga ingen ET.) Det är nog mer ovanligt att man faktiskt lyckas på första försöket. Vi har bearbetat vårt misslyckade försök och pratat om det mycket. Så nu är vi bara positiva och tänker glada tankar och ser fram emot nästa försök i slutet av april.  

Men först ska jag på spa två gånger och sen ska vi till Prag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...