Idag kom brevet från ivf-kliniken. Jisses, med recept! Förstår dock inte varför de inte gör e-recept istället för dessa skrivna papper. Mycket smidigare för mig som patient att ha det elektroniskt istället. Ska nog lämna in recepten på apoteket snarast, så får de registrera dem elektroniskt. Har gjort så nån gång tidigare.

Vi diskuterade igår att det är så lång tid till nästa försök. Eftersom jag sa när jag ringde om att jag testat negativt, att vi vill köra igång igen så fort som möjligt. Vi pratade om hur det blir om jag kanske skulle råka få en spontan ägglossning under tiden vi väntar på att jag ska börja med Primolut nor och så blir det koko. Sen slängde jag bara ur mig att de kanske planerat in två primolut kurer för mig istället för en. Det var inte så mycket tanke bakom det, och jag trodde inte heller att det var så. Men idag när recepten kom, så visade det sig att det faktiskt var så! Kur nr 1 i mars och kur nr 2 i april, och sen behandlingsstart. Que?? Varför? Har sköterskan missförstått mig? Eller passar det bättre in i deras schema? Har de så många andra par att hjälpa, att vi får rucka lite på vår behandling? Eller hur tänker de? Förstår inte. Ska ringa imorgon och fråga varför det blev så.   Det var ju inte alls vad vi ville.

Igår var R's systerdotters dopdag. Eftersom R är fadder, så har vi bestämt att vi varje år ska uppmärksamma dopdagen. Lite svårt nu när hon är så liten förstås. Förra året fick hon bara en liten grej. På lördag kommer hon och hennes föräldrar hit, och så ska jag och R ta henne med ut och leka. Hoppas på fint väder. Föräldrarna ska se inspelade avsnitt av TV-serien 24 under tiden. Sen blir det god mat tillsammans. Så det blir vårt sätt att uppmärksamma hennes dopdag i år. Nästa år kanske vi kan börja göra lite mer på nåt sätt.

Detta mötte min blick vid frukosten i morse:

Vilken hemsk artikel! Eftersom den avslutas med att säga att en svensk större studie inte kan se samma tendenser, så är ju rubriken helt absurd! Usch usch!     

Nu är vi faktiskt åter igen inne på att lämna Sverige i sticket en långhelg. Nu pratar vi om Prag, kanske veckan efter påsk. Lite vanskligt att resa bort under påskhelgen, för man vet ju inte hur mycket som är öppet egentligen. Det är ju trots allt en stor internationell helg och det kan mycket väl vara stängt på många ställen som man vill besöka. Men vi undersöker fortfarande... Vill vill vill... Den tjeckiska ölen sägs ju vara god!  

Jag såg att någon klickat sig in på min blogg från FiaLisas blogg. Så jag gick in på FiaLisas blogg, som var ny för mig. Kul med ännu en ivf-bloggare. Men FiaLisa, jag kunde inte lämna någon kommentar till dig... På andra blogspot-bloggar kan jag välja en profil som heter Namn/webadress, men inte hos dig. Kanske någon inställning du missat? Kanske vill du inte ha kommentarer från de som inte har Google-konto eller AIM eller allt vad det heter, men jag vill ändå göra dig uppmärksam på det. Hittade inte heller någon adress jag kunde maila dig på.

Min kommentar var iaf att jag så väl känner igen mig i ditt inlägg om att inte vara en "barnmänniska". Jag älskar verkligen min sambos systerdotter och umgås gärna med henne (2 år är hon), och jag gullade verkligen med henne när hon var liten bebis. Men jag har svårt för att umgås med lite större barn. Jag vet aldrig vad jag ska säga eller prata med dem om. Fast jag förmodar att det kommer mer naturligt när man själv växer med uppgiften att ha ett eget barn. Vi har ofta barn på besök på jobbet, och jag går aldrig fram till dem och pratar och gullar med dem. Jag känner ju inte dem, bara deras förälder (som jag inte heller känner privat för den delen). Jag kan dock inte tänka mig ett liv utan barn. Skulle det visa sig att vi inte kan få barn genom ivf, så är adoption definitivt ett alternativ för oss. Det känns tryggt. Givetvis önskar jag högt och stort att jag en dag får vara gravid och uppleva hela den biten. Men det jag mest av allt önskar är ett barn. Att känna den villkorslösa kärleken till ett barn vill jag aldrig bli utan. Oavsett om det är ett biologiskt barn eller ej.

Min kommentar till FiaLisa var inte fullt så här lång, utan här svävade jag ut lite mer. Hoppas FiaLisa läser detta nu!