Igår stannade jag till på biblioteket efter jobbet. Skulle in och låna en cd-bok till R, eftersom han lyssnar på det på bussen till och från jobb. Nu var den senaste boken han lyssnade på slut, så det var dags att låna ny. Eftersom han absolut inte är en läsande människa (han bara somnar), så vet han inte heller riktigt vad han vill lyssna på. Det gör det ju så mycket enklare för mig att välja bok då till honom... NOT! Utbudet av cd-böcker på vårt lilla bibliotek är inte heller så stort, så det var svårt att hitta nåt. Men jag åkte iaf hem med Leif GW Persson "Samhällsbärarna". Någon som läst/lyssnat på den? Har aldrig läst nåt av honom, så jag har ingen aning. R har precis lyssnat på Millennium-trilogin och dessförinnan var det Änglar och demoner. Så han har nog lite höga krav nu...

Nåja. I vilket fall som helst, så fastnade jag en stund på biblan. Jag hittade nämligen en bok som hette nåt typ "Förbättra din fertilitet". Inte för att jag kände direkt att det finns nåt jag kan göra åt den, men kunde ändå inte låta bli att bläddra i den lite. Slutade med att jag satte mig ner och skummade genom hela boken... Egentligen var det inget nytt där, men jag fastnade ändå. Det stod bl a om hur en fertilitetsutredning går till, hur man går vidare efter en utredning, vilka alternativ som finns, hur man skyddar sig från omvärldens frågor och nyfikenhet osv. Läste lite om ivf där, och det var ju som att läsa om vår egen behandling. Lärde mig alltså inget nytt.

Men det är konstigt hur man suger åt sig allt som handlar om fertilitet, graviditet, behandlingar och bebisar. Man kan liksom inte låta bli.   Vet att man kanske egentligen inte borde, men man kan inte värja sig. Så dumt så...

Gjorde som planerat, och gick ut en runda efter jobb. Men solen hade nästan gått ner redan när jag gick ut. Trist. Hoppas det blir fint väder i helgen också.

På lördag ska vi på hockey igen, denna gången med min bror. Vi gav honom det i julklapp, så det ska bli trevligt. På söndag börjar en ny termin med bugg. Det blir tredje terminen vi går och buggar, och det är så himla roligt! Det började med att jag gick en termin med min kvinnliga kollega M och fastnade direkt. Hon skadade tyvärr benet (inte på buggen) och kunde inte fullfölja kursen. Men jag gick klart. Jag tjatade lite på R, att jag så gärna skulle vilja att han gick med mig. Men han vägrade. I julklapp sen fick jag en valmöjlighet av R. Antingen att vi åkte till spa, fick behandlingar, åt god mat, njöt av varandra etc etc, eller att han följde med mig och bugga en termin.   Haha! Vad tror ni jag valde? Bugg, så klart! Så vi började, och han tyckte faktiskt det var roligt! Visste väl det! Visste ju att han var allmänt duktig på att dansa och hade taktkänsla, så jag misstänkte att han skulle tycka det var kul. Nu är det alltså tredje terminen vi ska gå, och det är fortfarande lika kul. R är dessutom jättebra på det, så det är ett sant nöje!

Nu babblar jag... Ska kanske gå och se om det finns nåt gott i skafferiet...  Förutom den där stora asken Alladin som vi fick i julklapp, som vi inte öppnat än...   

Jag längtar ut! Till den gnistrande snön, den strålande solen, den molnfria himlen och den kyliga luften! Jag vill inte sitta här inne bakom fyra väggar längre! Finner liksom ingen anledning att sitta inne nu (förutom att tjäna lite pengar...). Jag älskar det här vädret! Det hjälper mig till ett gott humör! Jag längtar efter att dra på mig understället, polotröjan, vantarna, halsduken, mössan, skidjackan, kängorna och sätta en lur med musik i öronen och bara ge mig iväg!

Jag vill ut, ut, ut!!!     

Inget nytt att rapportera egentligen. Ett enormt sötsug bara...

Jobbar ju på ett ställe som dessutom bjuder på en massa sorters kakor och kex. Just nu är det Digestive kex som åker ner lite då och då... Men vetskapen att ett endaste kex innehåller hela 70 kcal är lite deprimerande...

Nu pajade uppkopplingen till våra nätverksskrivare också, så jag tappade helt lusten att jobba... Måste ju skriva ut en massa... Suck... Är det anledning nog att börja gråta, undrar jag lite lätt försynt... Känns som tårarna är nära iaf. Det är väl hormonerna som spökar, förmodar jag. Men jag får väl ta en liten tur ut till köket och hämta mig ett digestive istället då...   Eftersom jag inte kan jobba, menar jag... Det är ju inte fikapaus förrän om... 52 minuter...