Såg det där på TV4, Efter 10 med Malou von Siwers, med tema Barn till varje pris. Var det i onsdags det handlade om barn med down syndrom? Det var en kvinna som skrivit en skönlitterär bok om att få ett barn med down syndrom. Kan nog vara en intressant bok att läsa, så jag får nog skriva upp titeln på min kom-ihåg-lista. Tror den hette Eskil - riddaren av syrenbersån, eller nåt liknande. Nu till poängen varför jag nämner detta.

Malou intervjuade författaren till boken. Författaren nämnde att hon själv fått ett "kärleksbarn", en dotter med down syndrom. Jag reagerade direkt. Kärleksbarn? Vad betyder det? För henne så var det tydligen så att dottern var en sladdis. I övrigt framgick inte vad hon menade med kärleksbarn. Man kan ju undra då vad hennes två tidigare barn var?? Öhh... Förstår inte riktigt.   

Jag började genast undra... Kan vi kalla vårt framtida barn (hur det nu än kommer till världen och biologiskt eller adopterat) för ett kärleksbarn?

För att få svar knappade jag precis in ordet på Wikipedia och fick följande förklaring:

Kärleksbarn betyder ursprungligen ett oplanerat barn eller oäkting. Ordet har genomgått en betydelseförändring, och har numera också börjat betyda älskat barn och efterlängtat barn, då samlevnadsförhållandena idag är annorlunda gentemot då ordet användes som flitigast.

Ja, alltså kan vi kalla vårt barn för kärleksbarn. Det betyder ju tydligen också att barnet är älskat och efterlängtat, och det kommer det ju i allra högsta grad att vara. Som vi längtar och som vi redan älskar det barn som kommer att bli vårt en dag!    Barnet kan ju dessutom inte vara mer planerat! Vi har planerat i över två år, och är oerhört förberedda och inställda på att få ett barn.

Vet inte om författaren avsåg den ursprungliga betydelsen, att barnet var oplanerat kanske? Eftersom det var en sladdis, så kanske det var det? Jag vet inte. Strunt samma...

Fortfarande lite ont i magen till och från, men inte så farligt att jag tar någon värktablett. Det har inte heller blivit värre, så jag tror inte det är risk för någon överstimulering. Däremot känner jag då och då att jag blir lite snurrig i bollen, och det är lite otäckt. Väldigt ömma bröst...

Måste också säga hur illa jag tycker om vagitorierna... Blä...   Jag fattar inte heller varför de ska spolas i ljummet vatten innan man sätter in dem? Vattnet bara pärlar sig och rinner av ju! Vet ni?

Jag frågade mig själv häromdagen varför jag startade den här bloggen. Har kommit fram till att det egentligen är för min egen skull, och för att jag ska komma ihåg allt sen. När vi har fått vårt barn, kommer jag att skriva ut alla mina inlägg här, och lägga på nåt säkert ställe. Så kan jag läsa det sen när jag blir gammal. Då kommer jag att minnas hur jag kände, hur jag mådde och hur allt gick till. Kanske jag dessutom hjälper någon som är på väg att gå genom ivf? De kan läsa om hur det går till, både på min och andra ivf-bloggar. Sen är det ju en stor bonus att jag fått så många bloggvänner, som stöttar mig till fullo genom detta och som vet vad vi går genom. Mitt bloggande har öppnat en helt ny värld för mig. Hade ingen aning om att så många fantastiska tjejer där ute bloggar om ivf. Men det har också gjort mig aningens beroende... Måste ju gå in och kolla deras bloggar regelbundet och se hur de mår.   

Mariana, qicki: måste ju hälsa er välkomna till min blogg!

Christina: min läkare sa inget om att väga sig, bara att man går upp i vikt om man är överstimulerad. Tror inte heller det är någon fara för en ev graviditet. Har tvärtom hört att många som varit överstimulerade och testat har faktiskt varit gravida.   

Kanske lite rörigt inlägg det här... Ja, tankarna snurrar för fullt...