Såg nåt på tv igår, där en kvinna sa att "jag måste ju hitta en man först för att kunna skaffa barn". Haha! "Skaffa barn". Det är ju inte som att köpa en liter mjölk, det går inte heller att beställa. Så lätt är det ju inte! Men visst lever man i den världen innan man börjar försöka?

Jag har varit gravid två gånger, ofrivilligt och oplanerat och oerhört korkat och dumt och naivt.    Blir arg på mig själv när jag tänker på det nu. Det var i min ungdoms dagar och jag vet att ena tillfället var en sprucken kondom. Tänk att det var allt som räckte då! Vi lyckades pricka in ägglossning och en endaste liten spermie lyckades ta sig hela vägen fram till ägget. Otroligt. Jag ångrar inte för en sekund att jag gjorde abort båda gångerna. Jag hade inga tvivel då heller, att det var det enda rätta. Jag mådde inte dåligt efteråt eller hade samvetskval, som jag vet att många har och som man har läst och hört om.

Men, pga att detta, så har jag alltid trott att jag skulle bli gravid relativt fort, när jag ville. Ack, så fel man kan ha! Nu beror ju fertiliteten inte enbart på kvinnan, vilket vi blivit varse. Men jag tänkte inte alls i de banorna förut. Visst, jag var medveten om att jag kanske inte skulle bli gravid direkt jag slutat med p-pillerna. Det skulle kanske ta ett halvår... Men jag räknade absolut inte med att vi fortfarande, efter två års försök, skulle vara barnlösa. Det fanns inte i min värld. Aldrig hade jag en tanke på att R's spermier kunde vara slöa eller få till antalet. Man tar bara för givet att allt funkar som det ska. Och varför skulle man tänka annorlunda? Vännerna får barn till höger och vänster och blir gravida bara genom att titta på sin partner. Jag har aldrig stött på någon annan som haft problem att bli gravid. Inte som sagt något om det iaf. Jag vet att ett par i bekantskapskretsen försökte knappt ett år innan de blev gravida, men det är också det längsta jag vet. Nr 2 blev hon gravid med ganska fort.

Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget... Men jag ska kanske ta och gå och köpa en liter mjölk...  

Ny besvikelse. Absolut ingenting har hänt sen vul i fredags. Med mina äggblåsor alltså. De är fortfarande lika små, och slemhinnan lika bedrövligt tunn...   Misstänkte att det inte hade hänt så mycket, eftersom jag fortfarande inte känner ett dyft i magen. Så nu brer vi på ordentligt, och höjer dosen ytterligare; 300 IE idag, 225 IE imorgon och 300 IE igen på onsdag. Ingen Orgalutran idag eller imorgon, endast på onsdag. Nytt vul på torsdag morgon.

Dr P sa att den som sprutat längst hos dem, gjorde det i 60 dagar!!!   Fy fasiken! Hon blev förvisso gravid, men ändå! Men P sa att det var verkligen ovanligt med så lång spruttid. Måtte jag inte hålla på så länge!

Med andra ord, så ställer vi in den resa vi ännu inte har bokat (som tur är!). Tanken var ju att åka till helgen i så fall, men det kan vi ju inte nu. Förhoppningsvis blir det ÄP nästa vecka istället.

För att fira att årsbokslutet på jobb är klart och skickat, brukar vi ta en tur till ett spa här i närheten. Vi tar en "heldagskonferens" och bara slappar och njuter av behandlingar. Givetvis förmånsbeskattas vi för behandlingarna, men det kan man ju ta! Chefen kom förra veckan och undrade vilken dag vi kunde boka in. Vi är fem stycken som ska åka. Liten aning svårt för mig att boka en dag... Vet ju inte alls när jag kommer att vara borta för ÄP och ET, eller fler vul. Hon skulle gärna vilja boka nåt nästa vecka... Känns taskigt att allt hänger på mig, att de måste vänta pga mig. Men jag vet också att chefen aldrig skulle boka nåt utan att vara säker på att jag kunde följa med. Hon är så go'!