Var det kanske mina hormoner som spökade igår, och jag överreagerade kanske lite...?  Hmmm... Även om jag fortfarande tycker att R kan försöka ha en mer positiv attityd, så var det väl inte hela världen vad han sa igår...

Nåja, vi bestämde iaf igår att jag ska höra med ivf-kliniken när jag ska dit på torsdag, vad de säger om vaccineringen. Både för mig och R. Vi är ju kallade till vaccination torsdag em/kväll, så det hinner vi ju med isf. Fast jag är fortfarande inställd på att jag inte ska ta den nu. Frågan är hur mycket lite feber påverkar spermierna? Är det verkligen helt kört, om han skulle få feber någon dag? Eller det blir bara lite knepigare att hitta pigga simmare?

Jag får nog ringa kliniken idag och fråga om nässprayen. Jag tror knappt den räcker till hela dagen idag ens.

Jag längtar verkligen till torsdag och vul. Är så nyfiken på om det hänt nåt där inne i magen, och om vi ligger på plussidan, eller måste öka dosen för att få till några äggblåsor öht. Spännande! Hoppas så klart också att vi får ett datum för ÄP, så vi har det att se fram emot nästa vecka.  Det är ju så typiskt att vi har en julfest med jobb inbokad nästa torsdag. Jag vill ju hemskt gärna gå på den. Men krockar det med ÄP, eller om jag mår dåligt av någon anledning så får det ju vara. Synd bara...

Härom kvällen såg jag på kommande på TV4 Fakta att de visade en dokumentärserie som heter Världens adoptioner. Jag såg ett avsnitt. Givetvis var det från USA. Det handlade om en familj som hade tre biologiska barn. Kvinnan blev av med sin livmoder i samband med sista förlossningen. Men de ville ha fler barn. Så de ansökte om adoption. 4 veckor senare fick de besked om att det fanns en liten kille som de kunde adoptera. Sen ångrade sig den biologiska mamman. 10 dagar efter det, fick de nytt besked om en annan liten kille, i Guatemala. De åkte dit och fick pojken med sig hem och det var ett tårdrypande överlämnande. Men fatta, så kort tid det tog! Nu vet jag förvisso inte hur gamla de här programmen är, men det låter ju helt otroligt. Här i Sverige får man väl vänta typ 4 år, innan man får adoptera... Jisses...  Låter ju otroligt att det kan vara sån skillnad. Vad är egentligen skillnaden förresten?? Är det mer byråkrati här i Sverige? Det måste ju dessutom vara fler i USA som står i adoptionskö, än här i Sverige. Konstigt.