Fick mensen igår. Ringde kliniken och fick besked på att jag ska börja med injektioner (Puregon) den 11/11, alltså nästa onsdag. Trodde jag skulle börja i slutet av denna veckan, så jag blev faktiskt lite besviken. Vill ju komma igång så fort som möjligt. Sen fick jag också besked på att jag ska dit och göra ultraljud 19/11. Så det verkar ju som det blir äggplock v 48, som läkaren sa på förra besöket. Bara tre veckor dit!  Whiiiiii!!!

Har förresten börjat fundera på om min nästäppa på något sätt påverkar effekten av nässprayen (Suprecur). Hoppas verkligen inte det. Kan man ta Nezeril innan, tro?

Vi berättade för svägerskan och hennes sambo i fredags. Det gick bra. Givetvis har de undrat och funderat när och om vi ska ha barn. Men inte velat fråga. Vilket jag är väldigt tacksam för. Finns inga dummare frågor, enligt mig. De har också trott att jag varit gravid ett antal tillfällen, och jag är inte förvånad. Jag har sett deras blickar på min mage oräkneliga gånger. Tröttsamt faktiskt. Men förståeligt. De har själv en liten underbar dotter på snart 2 år, och både jag och R avgudar henne. Så svägerskan är ju i mamma-svängarna och stoltserade med sin egna kunskaper inom ivf-området. Flera hon känner har gjort ivf och lyckats, så hon visste precis vad det handlade om. Hmpf.... De avslöjade också att de själv är inne i syskonverkstan. De har försökt i fem månader och tyckte det började kännas jobbigt. "Vi har ju försökt såååå länge nu... Nästan så man börjar undra ju..." Eller hur?!  Kom igen om 1½ år... Komiskt. Minns också att de tidigare sagt att de försökte 8 månader förra gången, innan det tog sig, och tyckte det var jobbigt. Visst, allt är ju relativt. Har  man inte varit med om nåt annat, så har man ju bara sig själv att referera till och då är 8 eller 5 månader lång tid. Men de får inget medlidande från mig. Hoppas inte de förväntar sig det heller. Jaja, nu är det sagt, och det är skönt. Nu behöver vi inte låtsas längre.

Nu vet alla vilken tidslinje vi har att jobba efter. Har diskuterat det lite hemma, och kommit fram till att (om vi inte lyckad på första försöket), nästa gång säger vi inte tider. Utan det håller vi för oss själva. Så känns det just nu iaf. Får väl se när (/om) vi är där.